antikbloggen

Så känns det nästan - som en liten valp som tigger om ett nytt hem. Och så står man där -igen - med ett trevligt litet blad i ena handen och ett kvitto i den andra. Och väggarna rymmer ju inte hur mycket som helst och dessutom är vi ju två som borde handla tillsammans. Jag kanske får ta upp det med företagshälsovården, kalla det yrkesskada?
Rekordet var när jag kom hem från antikmässan i Stockholm med tre blad. En serigrafi och en litografi som jag fyndat på mässan plus en litografi som jag passade på att bjuda på hos Kaplans. Polletten trillade ner när jag stod med en fin liten etsning i näven, den kostade så litet att jag inte tyckte jag kunde stå emot men var skulle den hänga? Ääh, jag köper den och ger bort den! Perfekt! Aldrig mer blombukett och vinflaska. Nej fram med presentpapperet bara. Nästa födelsedagsbarn lurar runt knuten...

Kom ner alldeles för sent till Jonstorp IF:s årliga loppis med två fyndtaggade barn i släptåg. Försökte ta mig bort till lamporna men var tvungen att passera bordet med tavlor och kunde förstås inte låta bli att titta.
Och vips! En trevlig litografi, ramad och klar.
Frågar hur mycket den kostar?
"En krona"!
 Lämnar nämnda belopp - plus en extra tjuga - till fotbollstjejerna.
Det får väl finnas någon gräns får hur billigt man kan fynda.

I morse hittade jag ett matbord i rokokostil liggandes med benen i vädret i en container när jag gick på hundpromenad. Nu råkar jag känna ägaren och frågade givetvis om lov. Är det ok om jag tar hand om det istället för tippen? Javisst, fick jag som svar.



Jag hämtade snabbt bil och man men lastbanden glömde jag så det blev till att hålla stadigt 200 meter när jag rullade på grusvägen i sakta tempo. Ny färg ska bordet få. Kanske matt grå/svart eller mörkblått. Förgyllningarna lämnar jag kvar. Bordet är från 1930-talet och har ingått i en matsalsgrupp. Lite trasigt är det men det fixar vi.