antikbloggen

Ni som har läst senaste numret av Antik&Auktion la kanske märke till den vackra jugendkastrullen på sidan 25, som för övrigt snabbt köptes av en målmedveten ryska, berättade Fenix Antik i förra veckan. I bildtexten kommer jag med tipset att lätt sjuda mjölken eller smälta smöret i silverkastruller men ber att få tillägga; stormkoka helst inget även om silver inte smälter i första taget, utan vid närmare 900 grader. Trähandtaget kan ta skada. Kastrullen är vacker som den är, servera den nykokta potatisen i den, insvept i ren handuk av bomull.
Jag har drabbats av den vita vågen och målat om mormors matbord i gustaviansk stil som hade dyster gul/vit nyans från tidigt 1900-tal. Jag kunde inte motstå äggoljetempera i benvit kulör.
Hoppsan, färgen sög upp det röda vinet som spilldes vid en middag veckan därpå och fläckarna blev permanenta. Rådet från färgexperterna på Ovolin är vänta flera veckor innan bordsytan får användas, så att färgen får härda. Detta gäller även linoljan. I senaste Antik&Auktion på sidan 35 ger jag rådet att snabbt torka upp fläckarna på bordsytan som målats med linolja men jag syftade egentligen på äggoljetempera. Personalen på Ovolin hälsar att även linolja som härdat tål spillda droppar. Tvätta bara med såpa så löser det sig men låt helst färgen härda ordentligt innan det dukas upp till vilda höstmiddagar.
Foto: Malte Danielsson

Nätauktioner blir allt mer populära. Men det gäller att ha tungan rätt i mun. Det fick tysken Jakob Kauder erfara när han skulle sälja sin båt på tyska auktionssajten allesauktion.de, rapporterar Affärsvärlden. Han hoppades få 120 000 kronor för båten, men glömde fylla i ett minimibelopp, alltså vad han minst ville ha för att sälja. När han insåg sitt misstag var det försent. Högsta budet låg på 240 kronor och när Jakob Kauder försökte avbryta affären gick budgivaren till en domstol i Köln, som gav köparen rätt. Domaren, Hubertus Nolte, förklarade efteråt att "standardreglerna för affärstransaktioner gäller även vid nätauktioner".
I det kommande numret av Antik & Auktion, som finns i handeln från och med nästa vecka, granskar vi nätauktioner och reder ut de juridiska begreppen. Missa inte det!

Marianne Westman är en av våra mest folkkära formgivare. Med Rörstrandsklassiker som "Mon Amie", "Picknick", "Pomona" och "Elisabeth" gjorde hon den svenska vardagen både vackrare, roligare - och mer funktionell. I år fyller hon 80 år och Rörstrand porslinsmuseum firar detta från den 17 oktober med en mindre utställning som visar Westmans älskade design, samt rariteter ur samlingarna. Här finns chansen att se det keramiska klockspelet "Plingeling", ägghönor, blå burkar, textil och råbarkat konstgods.

Westman växte upp i Falun och det gamla dalakökets atmosfär inspirerade den unga dalkullan till ett vänligt och dalaklurigt formspråk, en speciell omsorg om föremålen. Hon gick Konstfack på 1940-talet och fick direkt anställning på Rörstrand 1950. Där verkade hon framgångsrikt i 21 år, för att sedan arbeta lika länge som frilansformgivare för tysk porslinsindustri. På 1970-talet gjorde hon även bruksglas för Skruf och Kronabruken. I nästa nummer av A&A (nr 11/08) kan du läsa mer om Marianne Westman.

Sedan i våras någon gång har experterna tvistat kring en målning som av flera anses vara utförd av Leonardo da Vinci och som orsakat  omfattande diskussioner. Det här är ingen målning som hängde  oupptäckt i ett hem eller hittades på en vind.
   Nej, målningen såldes faktiskt på Christies auktion i New York 1998 för 21.850 dollar. Då, vilket hör till ovanligheterna,  uppmärksammades målningen inte av vare sig auktionsfirmans egna  experter eller de specialiserade handlarna på auktionen, inklusive den handlare som köpte målningen.
   I dag vill man inte från Christies sida kommentera saken "förrän  en fullständig akademisk och vetenskaplig analys har gjorts."
   Men den samlare som 2007 köpte porträttet privat hade sina  misstankar och i dag är det flera som tror att det rör sig om en målning av Leonardo da Vinci. Främst Alessandro Vezzosi, chef för  Museo Ideale Leonardo da Vinci som inkluderat den i en Leonardo- monografi.
    Två vetenskapliga tester är redan gjorda i Paris och Schweiz, som slår fast att åldern är stämmer samt att da Vinci kan vara upphovsmannen. 
Men flera experter är också skeptiska och menar att porträttet är  aningen livlöst, samt att flera konstnärer målade i samma skola som  da Vinci.
    Så, om det nu verkligen är Leonardo da Vinci som utfört målningen  är det en smärre sensation, men det kommer att ta tid att eventuellt  komma dit innan akademikerna tröskat igenom frågan.

Det blåser en underlig vind genom antiklandet. Jag och fotografen Patrik Johansson är ute en del på mässor, loppisar och i butiker och vi har känt av en oro och en undran över läget och framtiden och förnyelsen. Den nya Kistamässan var ett efterlängtat lyft i lokaler och mat och vi såg en hel del fina grejor, men tyvärr blev den inte välbesökt. Folk var väl sysselsatta med att riva upp madrasserna och stoppa in pluringarna istället för att köpa antikviteter. Flera handlare fick inte ens ihop till hyran. Medelåldern var också hög bland besökarna, det var så pass att vi hajade till när en yngre köpare smög förbi. Även handlarna var mestadels äldre, vi mötte entusiasterna och de tappra pansionärsparen som packar upp pressglas, figuriner, kaffegods och serviser. Men det är just i detta mellanskikt som försäljningen går trögt.
Toppskiktet och loppisfynd funkar, men det breda, allmänna utbudet tycks ha problem. Till viss del är det nog näthandeln som har ryckt marknaden från mässorna, utbudet är alltid så mycket större på Tradera och Ebay, pricksäkerheten också och tidsvinsten. Man går på mässa från fåtöljen. Jag river igenom 4-5 auktionshus på några minuter, de flesta prylarna bara passerar. De flesta av oss ger nog inte antikviterna den tid de kräver för att börja leva upp.

Och hur ser det ut framöver? Vilka ska ta vid när de äldre handlarna tröttnar på att packa ner osålt servisgods på mässa efter mässa? Vad kan locka yngre köpare och säljare, samlare och entusiaster? Vad håller, vad kommer snart? Vad ska stiga härnäst? Antikexperterna famlar i blindo, nosar i vinden från den ekonomiska turbulensen.

"Kvalitet", "unikt", "saker med personlighet", brukar man säga, men begreppen börjar bli rejält slitna och ingen ung idag köper väl en svepask från 1700-talet bara för att den är välgjord och känslig och bär märken av okända människor för 250 år sen.

Vi kände oss lite undrande och "battle weary" över kaffekopparna på Kistmäsan. Alla har sina teorier, alla vill ha någon slags svar i osäkerheten. Många undrar nog nu hur det ska det gå på de Moderna auktionerna. Är de en barometer på verkligt antikintresse eller en ticksig seismograf för överflöd? Vi kommer alltid att umgås med föremål och älska dem, men var sker den nödvändiga förnyelsen i det äkta sinnet för äldre ting? Var finns de yngre ögonen, samlarna, eldsjälarna?

Nu står Magasin Ekelin klart i Vallkärra utanför Lund - och Pelle Ekelins dröm om en ljus, rymlig byggnad med plats för alla moderna möbelklassiker har äntligen blivit verklighet.

Och det är ingen vanlig möbelaffär besökaren kommer in i. Utöver själva byggnaden, som förenar modern arkitektur med en gammal skånelängas typiska attribut och som är väl värd ett eget studium, är det högklassig vintage för hela slanten.

Vi hittar dem allihop: Arne Jacobsen, Börge Mogensen, Hans J. Wegner, Bruno Mathsson, Verner Panton, Alvar Aalto samt en och annan okänd godbit från 1900-talets formgivarera.

"När fastigheten med vår affärslokal i centrala Malmö skulle säljas för två år sedan bestämde vi att göra allvar av tanken på ett skräddarsytt galleri, som kan betraktas som både möbelaffär och utställningslokal", säger Pelle. "Vi har byggt magasinet på egen mark och bor alldeles i närheten. Så har man inte möjlighet att komma under vanlig affärstid, går det bra att boka en egen visning som passar bättre i schemat".

Affärsidén - förutom att slå ett slag för de skandinaviska klassikerna - är att enbart sälja exemplar av hög kvalitet. Här kan man hitta möbler i fullgott originalskick eller renoverade av specialister enligt konstens alla regler. Ingenting får se sjaskigt eller slitet ut.

"Även om det handlar om second hand eller vintage och priset är hälften av en nytillverkad möbel, ska köparen vara garanterad ett gott skick. En möbel från 1700-eller 1800-talet får naturligtvis ha patina och stoltsera med sin ålder, men 1900-talsklassikern ska vara fräsch. Patinan kommer ändå!"

Var tid har sina vardagsbekymmer. Nu brottas vi med störtdykande aktiefonder, obegripliga digitalboxar och vilken av alla hundratals kaffevarianter vi ska välja. I en annan tid handlade det istället om att hinna karda ull till barnens kläder, hämta vatten i bäcken och planera skördefesten. Om det senare handlar A&A:s expert Jane Fredlunds bok "Så levde vi". Den beskriver vardagslivets alla sysslor, men även fester och kalas i forna dagars Sverige. Boken gav ut för första gången 1971, men kommer nu ut i en omarbetad nyutgåva på ICA Bokförlag.

Ni vet väl att vi ständigt och jämt söker efter historier om bra fynd. Du som har hittat ett alldeles speciellt föremål och vill berätta om det kan vara med och tävla om böcker på vår tävlingssida.
Samtidigt säger vi grattis till er fem fyndjägare som vann boken "Medelhavsträdgård" på svenska av Peter Englander:
Karolin Thiel, Idre
Veronika Andersson, Visby
Lillemor Berglund, Västerås
Carina Alfvén, Fritsla
Vanja Gustafsson, Eskilstuna

Men tävlingen är som sagt inte slut - den fortsätter med en ny vinst i potten: Herman Lindqvists rykande färska bok om Madame de Pompadour.
Så skicka in din bästa fyndhistoria.

Förutom det officiella programmet på gallerinatten i Malmö bjuds det massor av evenemang på mindre gallerier. På Galleri Estetica imponerar Niki Cervin stort med sina färgmättade dukar i spännande kontrast med skenbart skissartade men ytterligt exakta teckningar.



Runt hörnet, på L.E.Gant, är det högtryck. Jalle Lorensson från Wilmer X jammar loss och det är så mycket folk att man får armbåga sig fram för att titta på Lindaswedens glada gubbar. Många har en liten textrad eller pratbubbla men för egen del föredrar jag när hon litar på bilden och låter den tala för sig själv.

Skejtutställning på Röhsska? "Nu har det väl ändå gått för långt med museernas flirtandet med den unga publiken", muttrade mitt sällskap när jag var i Göteborg i helgen. Men väl på plats på designmuseet visade det sig att det var den utställningen som fick oss att fnissa och prata mest.

Uppfinningsrikedomen och dekorglädjen är smått fantastisk. Vad sägs om idén att kombinera rullbräda med brädspel (se bilden)? Lätt som en plätt att vända på brädan och ta ett parti backgammon om man kommit ihåg att ta med sig brickorna. Utställningen pågår fram till och med den 2 november.

PS Missa inte den goda vegetariska buffén på Röhsskas café.

Richard Thunér har hittat sin drömlokal. Nu flyttar Thunér Antikhandel norrut och öppnar sin butik den 13 oktober på Karlavägen 15 i Stockholm. Jag fångade honom under pågående målningsarbete för att höra mer om flytten.

"Äntligen har jag hittat en lokal med 4,30 i takhöjd", säger en belåten Rickard Thunér med penseln i hand. Dessutom finns här stengolv, nåt jag verkligen uppskattar.

Varför flyttar ni, undrar jag.

"Vi tyckte det var dags för en förändring, vi låg på en trafikerad gata och det kom ganska få till butiken, en trend jag tror många i branschen märker av."

Jaha, men varför satsa på en butik? Varför inte på internet istället?
"Lokalen är fantastisk och vi behöver förnya oss, vi har så att säga vuxit ur den gamla. Och hemsidan är under uppbyggnad. Vi hoppas nå kunder båda vägarna."