antikbloggen

I min brevlåda märks ännu inte snålvindarna av: igår var jag kallad till inte mindre än två evenemang med l-y-x stavat rakt över invitationen. Dels bjöd Green square, antikvaruhuset utanför Köpenhamn, på "Luxus square 2008".  (Det framgår inte riktigt av inbjudan vad detta innebär, men jag återkommer i ämnet.) Dessutom bjöd kommunägda Katrinetorps gård utanför Malmö på en visning av kinesiska ädelstenar. Eftersom Katrinetorp ligger på humant avstånd hemifrån och jag anser att Mats Bohman, intendent och själva eldsjälen bakom Katrinetorps utveckling, är ytterst skicklig på allt han företar sig, så valde jag det. Ädelstenarna gnistrade mycket riktigt men än mer framträdde det lilla landeriets atmosfär, med nyligen framtagna takmålningar, och nya möblemang. Malmö stad borde ge Mats och hans medarbetare medalj. Besök!

Mostrarna, farbröderna och de andra på släktkalaset anade ingenting. Och hur skulle de? Vem hade kunnat föreställa sig att bordet de fikade vid innehöll en av världens mest berömda tavlor. Men så var det., uppger norska medier. 

1994 stals Edvard Munchs "Skriet" i en mycket uppmärksammad kupp mot Nationalgalleriet i Oslo.
Medan polisen vände upp och ned på den kriminella världen i Norge satt tjuven i lugn och ro och fikade ovanpå tavlan. Han hade nämligen gömt målningen i sitt bord. Det avslöjar nu mannen bakom stölden, Pål Enger.
Trots en fällande dom har han i alla år envist hävdat sin oskuld. Men när konstnären Elisabeth Werp nyligen bad honom och sjutton andra fängelseinterner att skriva en personlig text till ett konstprojekt hon arbetar med valde Pål Enger att erkänna och i sin text berätta om hur släkten åt Napoleonkaka och drack kaffe på "Skriet".

I alla fall Bokmässan. Under helgen kommer medarbetare från A&A att stå i monter B07:60. Kom gärna förbi och prata en stund och bläddra i senaste numret, som vi säljer till ett speciellt mässpris.

Bokhandlaren vid Plaza Santa Eulalia i Palma hade otroligt nog flyttat in i lokalen för ett halvår sedan. Att döma av innanmätet hade där idkats bokförsäljning i sekler: kunderna snubblade över vingliga dokumenthögar, vittrade vykort, malätna planscher.
Jag återvände till disken med resans övervikt.  "The Wind in the Willows", min femte, denna gång med tryckår 1957, en biografi över Cary Grant som jag redan äger i hardback, "Little Derwent's breakfast", från 1913 med ett poem helt ägnat åt kaffe: "Now Derwent, you think, though the tea is so good/ The bread and milk both such excellent food/ Some little account you would like to be taught/ Of the coffee which often at breakfast is brought." 
En bok om trollformler renderade en forskande blick över glasögonkanten från Rodney Browne, butiksägaren. Biografin över Bette Davies, "Mother Goddam", var gratis, förklarade han, eftersom den var bedagad. "Du är intresserad av filmen, förstår jag. Då måste du se den här". Han fiskade med triumfartad min upp ett häfte klätt med vaxduk. Över sidorna tecknades Hollywoods allra första kapitel - tiden då inspelningsskjulen bokstavligen stod i apelsinlundarna och Charlie Chaplin gjorde uppror och startade United Artists tillsammans med bland andra D W Griffith. Där var hans kollegas namnteckning: Mary Pickford, med ett ilsket M och ett ilsket P. Hon lär ju, trots sin dockliknande framtoning, ha varit en sylvass affärskvinna. Och så Cary Grants eleganta signatur: jag kunde inte låta bli att låta pekfingret stryka längst bokstäverna.  Jag ville fråga vad han skulle ha för boken men insåg svaret.  Och det kom också. "NOT  for Sale".

Nu fortsätter försäljningen av den legendariska mynt- och medaljsamlingen från Ericsbergs slott. Ulf Nordlinds mynthandel samarbetar denna gång med Fritz Rudolf Künker Münzenhandlung. 600 medaljer med anknytning till perioden från Sigismund (1566-1632) till Gustav V (1858-1950) säljs i Osnabrück i Tyskland under auktionen "Sverige och Europa under 400 år" som hålls den 7-10 oktober. Flera sällsynta medaljer ingår i denna andra del av Samling Bonde från Ericsberg Slott, bland annat ett antal så kallade "fientliga" medaljer som var slagna i andra länder på grund av krig mot Sverige.

Båda gjorde stor skandal - hon med en socialt oacceptabel skilsmässa 1906, sonen med sin utsvävande homosexuella livsstil på 1920-talet.

Men båda kom att betyda mycket för modern svensk konsthistoria.

I helgen befann jag mig ständigt ungefär tio minuters gångväg från Joan och Pilar Mirós forna hem, nu omgjort till museum: Fundacion Pilar y Joan Miró. Det ligger på Mallorca, barndomsö till såväl Mirós mamma som hustru, Pilar Juncosa. Men hur jag än bar mig åt hamnade jag någon annanstans, på mässa i La Seu till exempel, ett av världens största kyrkorum i centrala Palma. Kyrkan lär ha kommit till när Jakob I på 1200-talet lovade Gud en magnifik katedral i utbyte mot att hans seglats till ön blev lyckad. Platsen för katedralen var redan upptagen av en moské, som jämnades med marken. Alltså blickar jag mot Mecka, när jag med rödkantade ögon kisar upp mot altaret långt där framme. För vid det här laget hade jag åkt på en dunderförkylning, och kom inte närmare Miró än skulpturen "Personatge", som jag slog mig ner vid för att leta fram en Fishermans friend. Den pryder Plaza de la Reina, ingången till ett myller av smala gränder och små torg. Där stötte jag också på en brittisk antikvariatbokhandlare, som förklarade att han flyttat till Palma eftersom hans landsmän, britterna, visserligen ofta hade universitetsutbildning men trots detta inte begrep något alls om världen. Återkommer till honom!

Foto: www.fotoakuten.se

Just nu håller vi på att göra om antikochauktion.se. Bland annat kommer vår Antikblogg att få ett större utrymme på startsidan, som ni ser nedan. Här kommer vi att varva tips, nyheter, åsikter och mycket annat från antik- och konstvärlden. Men alla ni som brukar gå in på Köp & Sälj eller vår populära Antikfråga behöver inte bli oroliga. De inslagen och mycket annat finns kvar, om än på en annan plats på sajten.

Vi hoppas att ni ska tycka om det nya upplägget. Kommentera gärna sajten medan vi bygger om den under de närmaste veckorna och kom med tips och önskemål på hur den kan bli ännu bättre. Bästa tipset belönas med boken "Stilguiden" av A&A:s Jane Fredlund.

Vi kom att prata om Tycho Brahe vid kaffet. Hade han verkligen silvernästipp, ägde han en tam älg, och varför säger man "en riktig Brahedag" om en dag kantad av missöden? Vår hemsidesredaktör Jens tycker att vi ska sätta fram en mikrofon och en kamera till våra kaffestunder, "det vore ren, oklippt underhållning till hemsidan." Jag fiskar upp ämnet tamt djur och berättar att jag just nu håller på att läsa Helena Henschens "I skuggan av ett brott", den så hyllade skildringen av de von Sydowska morden. Plötsligt dyker en bekant till mig upp på boksidorna. Det är visserligen inte är en tam älg utan en dito puma, Bob, som bodde i Höganäs under 1930-talet. En av romanfigurerna har träffat Bob vid en vistelse hos den legendariske bruksläkaren Gustaf Alling. Mina kollegor gapar, de tror mig inte riktigt förstår jag. Men Bob Alling har en egen hemsida, vi finner att han nådde den för en puma höga åldern av 14 år. Vår AD Tor tror att han "förslök" sig på en galosch - men, lägger han till, det kan ha varit ett rykte.

Pratade nyss med en antikhandlare och kom osökt in på det allt svartare moln som hopar sig på konjunkturhimlen. Var han för sin egen del orolig för försäljningen? Nej, ännu hade han inget märkt av någon lågkonjunktur. Och Grand Antiques då, den finfina mässan som äger rum i Stockholm i mitten av november? Inte heller där spådde han någon fara. Han var ju med i början av 90-talet då vindarna blåste än snålare och räntan sköt i höjden. Inte mindes han att det påverkade köplustan av objekten i den högre klassen. Värre är det, påpekade han, för de handlare som är beroende av att sälja många koppar och fat, många småpryttlar, på en mässa för att få det att gå ihop. Jag funderar på vad han har sagt när jag kör hem. Det är som med hus, vissa kommer alltid att finna en köpare, hur tuffa tiderna än är, eftersom de har strandtomt, havsutsikt, det rätta läget. Men när tiderna blir snålare finns det allt en tröst i att åtminstone kunna komma hem med - en kaffekopp.

Ägnade några stillsamma stunder i helgen åt att läsa Fredric Bedoires fina lilla bok om familjen Aspelin - boken var en julgåva från Albert Bonniers förlag i fjol.  Han skildrar, utifrån en serie otroliga bilder, en stockholmsfamiljs liv vid förrförra sekelskiftet i Skärgården och på "Ladugårdslandet", alltså Östermalm, och får mig än en gång att vilja läsa etnologi. Den gamla sortens hem fascinerar mig, den som skapades när ett ungt par satte bo, och såg likadant ut livet ut, med sina trygga stationer: rökrummet, finrummet, köket, sovrummen, hallen... Jag sitter och läser boken i en lägenhet från samma tid, fast belägen i Malmö. Hantverkare har just slagit hål i väggen mellan vardagsrum och matsal och kommenterat golven, väggarna, dörröverstyckena: "det här måste en gång ha varit ingången", "där ser du att parketten är utbytt", "här ledde man värmen från kakelugnen till nästa rum"... Det var hamnkaptenens villa en gång, idag bor här fem familjer.

Så känns det nästan - som en liten valp som tigger om ett nytt hem. Och så står man där -igen - med ett trevligt litet blad i ena handen och ett kvitto i den andra. Och väggarna rymmer ju inte hur mycket som helst och dessutom är vi ju två som borde handla tillsammans. Jag kanske får ta upp det med företagshälsovården, kalla det yrkesskada?
Rekordet var när jag kom hem från antikmässan i Stockholm med tre blad. En serigrafi och en litografi som jag fyndat på mässan plus en litografi som jag passade på att bjuda på hos Kaplans. Polletten trillade ner när jag stod med en fin liten etsning i näven, den kostade så litet att jag inte tyckte jag kunde stå emot men var skulle den hänga? Ääh, jag köper den och ger bort den! Perfekt! Aldrig mer blombukett och vinflaska. Nej fram med presentpapperet bara. Nästa födelsedagsbarn lurar runt knuten...

Kom ner alldeles för sent till Jonstorp IF:s årliga loppis med två fyndtaggade barn i släptåg. Försökte ta mig bort till lamporna men var tvungen att passera bordet med tavlor och kunde förstås inte låta bli att titta.
Och vips! En trevlig litografi, ramad och klar.
Frågar hur mycket den kostar?
"En krona"!
 Lämnar nämnda belopp - plus en extra tjuga - till fotbollstjejerna.
Det får väl finnas någon gräns får hur billigt man kan fynda.