Vad får det kosta att hålla liv i klenoderna?

Jag är inte galen i armbandsur men jag har två – som jag själv tycker är ganska trevliga. Framförallt har de stort affektionsvärde. Båda klockorna hade bestämt sig för att sluta hjälpa mig hålla reda tiden. Den ena hade tvärstannat och den andra avverkade ett dygn på strax under minuten. Redan att hitta en urmakare som faktiskt är intresserad av att reparera klockor visade sig inte helt lätt.
 ”Det är ju billigare att köpa en ny.”
Jojo, fnös jag och muttrade något om slit och släng respektive vårda och laga men när jag väl fått kostnadsförslag så var jag faktiskt tvungen att fundera lite.
Förmodligen skulle jag kunna gå till en välrenommerad försäljare av vintageur och köpa två andra – genomgångna – för samma peng. Förmodligen finare dessutom. Men en kort betänketid senare bestämde jag mig för att hålla liv i de gamla trotjänarna. Affektionsvärdet ska inte underskattas. Det är ju min morfars klocka jag vill ha, inte någon annans morfars. Men jag bestämde mig i alla fall för att reparera en klocka i taget. En liten vit lögn för mig själv för att minska svedan i plånboken...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0