antikbloggen

Ägnade några stillsamma stunder i helgen åt att läsa Fredric Bedoires fina lilla bok om familjen Aspelin - boken var en julgåva från Albert Bonniers förlag i fjol.  Han skildrar, utifrån en serie otroliga bilder, en stockholmsfamiljs liv vid förrförra sekelskiftet i Skärgården och på "Ladugårdslandet", alltså Östermalm, och får mig än en gång att vilja läsa etnologi. Den gamla sortens hem fascinerar mig, den som skapades när ett ungt par satte bo, och såg likadant ut livet ut, med sina trygga stationer: rökrummet, finrummet, köket, sovrummen, hallen... Jag sitter och läser boken i en lägenhet från samma tid, fast belägen i Malmö. Hantverkare har just slagit hål i väggen mellan vardagsrum och matsal och kommenterat golven, väggarna, dörröverstyckena: "det här måste en gång ha varit ingången", "där ser du att parketten är utbytt", "här ledde man värmen från kakelugnen till nästa rum"... Det var hamnkaptenens villa en gång, idag bor här fem familjer.