Från antikfronten något nytt?

Det blåser en underlig vind genom antiklandet. Jag och fotografen Patrik Johansson är ute en del på mässor, loppisar och i butiker och vi har känt av en oro och en undran över läget och framtiden och förnyelsen. Den nya Kistamässan var ett efterlängtat lyft i lokaler och mat och vi såg en hel del fina grejor, men tyvärr blev den inte välbesökt. Folk var väl sysselsatta med att riva upp madrasserna och stoppa in pluringarna istället för att köpa antikviteter. Flera handlare fick inte ens ihop till hyran. Medelåldern var också hög bland besökarna, det var så pass att vi hajade till när en yngre köpare smög förbi. Även handlarna var mestadels äldre, vi mötte entusiasterna och de tappra pansionärsparen som packar upp pressglas, figuriner, kaffegods och serviser. Men det är just i detta mellanskikt som försäljningen går trögt.
Toppskiktet och loppisfynd funkar, men det breda, allmänna utbudet tycks ha problem. Till viss del är det nog näthandeln som har ryckt marknaden från mässorna, utbudet är alltid så mycket större på Tradera och Ebay, pricksäkerheten också och tidsvinsten. Man går på mässa från fåtöljen. Jag river igenom 4-5 auktionshus på några minuter, de flesta prylarna bara passerar. De flesta av oss ger nog inte antikviterna den tid de kräver för att börja leva upp.

Och hur ser det ut framöver? Vilka ska ta vid när de äldre handlarna tröttnar på att packa ner osålt servisgods på mässa efter mässa? Vad kan locka yngre köpare och säljare, samlare och entusiaster? Vad håller, vad kommer snart? Vad ska stiga härnäst? Antikexperterna famlar i blindo, nosar i vinden från den ekonomiska turbulensen.

"Kvalitet", "unikt", "saker med personlighet", brukar man säga, men begreppen börjar bli rejält slitna och ingen ung idag köper väl en svepask från 1700-talet bara för att den är välgjord och känslig och bär märken av okända människor för 250 år sen.

Vi kände oss lite undrande och "battle weary" över kaffekopparna på Kistmäsan. Alla har sina teorier, alla vill ha någon slags svar i osäkerheten. Många undrar nog nu hur det ska det gå på de Moderna auktionerna. Är de en barometer på verkligt antikintresse eller en ticksig seismograf för överflöd? Vi kommer alltid att umgås med föremål och älska dem, men var sker den nödvändiga förnyelsen i det äkta sinnet för äldre ting? Var finns de yngre ögonen, samlarna, eldsjälarna?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0