antikbloggen

Pratade nyss med en antikhandlare och kom osökt in på det allt svartare moln som hopar sig på konjunkturhimlen. Var han för sin egen del orolig för försäljningen? Nej, ännu hade han inget märkt av någon lågkonjunktur. Och Grand Antiques då, den finfina mässan som äger rum i Stockholm i mitten av november? Inte heller där spådde han någon fara. Han var ju med i början av 90-talet då vindarna blåste än snålare och räntan sköt i höjden. Inte mindes han att det påverkade köplustan av objekten i den högre klassen. Värre är det, påpekade han, för de handlare som är beroende av att sälja många koppar och fat, många småpryttlar, på en mässa för att få det att gå ihop. Jag funderar på vad han har sagt när jag kör hem. Det är som med hus, vissa kommer alltid att finna en köpare, hur tuffa tiderna än är, eftersom de har strandtomt, havsutsikt, det rätta läget. Men när tiderna blir snålare finns det allt en tröst i att åtminstone kunna komma hem med - en kaffekopp.