"Årstafrun" visar sig på sensationell ring
Nu vet vi hur 1700-talets ”bloggare” såg ut. Dagsboksförfattaren Märta Helena Reenstierna, mer känd som ”Årstafrun”, skrev mellan åren 1793 och 1839 en dagbok som av många betraktas som ett unikt tidsdokument. Inte minst på grund av att det finns få kvinnliga röster bevarade från den tiden. Märta Helena Reenstierna levde på Årstads säteri i Brännkyrka utanför Stockholm och skildrar i sina dagböcker livet på gården och i staden under en dramatiskt tid. En av de personer hon möter och beskriver är Carl Mikael Bellman. Den mycket omfattande dagboken finns i dag på Nordiska museet.
Fram tills alldeles nyligen har ingen vetat hur Märta Helena Reenstierna egentligen såg ut, men nu har en nyupptäckt ring visat sig bära på ett miniporträtt av ”Årstafrun” gjort på ben 1796. Ringen beställdes av Märta Helena Reenstierna som en gåva till hennes make, ryttmästaren Christian Henric von Schnell. Porträttet är målat av Jacob Henric Rönngren och själva ringen i 18 karats guld är gjord av juvelaren Nils Hofsten.
Den unika ringen kommer att säljas på Uppsala Auktionskammares internationella kvalitetsauktion som hålls den 2–5 december.
Skrev hon verkligen 46 års dagboksanteckningar i en enda dagbok? Det måste väl vara en hel uppsättning dagböcker i så fall?
Är lite nyfiken på hur porträttet på ben, - som rimligtvis måste vara väldigt litet i storleken om det satt på en ring, egentligen sett ut om man kunde se att det var hon.
Jag menar, det måste ju vara extremt detaljerat i så fall?? Finns det någon bild på det? Letade på Uppsala Auktionskammares webbsida men hittade inget om den där.
Eller föreställer bilden högst upp till höger i artiklen själva ringen?
tror faktiskt att det är just ringen. annars är det ju obegripligt.
I dagboken höll Årstafrun räkningen på gåvorna…
"Doctor Vetzell var här middagen; par caprise gaf jag honom en Guldring om 1 och 3/4 Ducats vigt, hvaruti min Salige mans och mitt tillnamns chiffrer voro betecknade med denna dévise: Sincère Réprocité. Egenteliga orsaken till denna present var, att Doctorn berättade, det hans gamla ring gått af i 3 bitar och att han nu ej hade någon ring. Alltid nya begär." Så antecknade Märta Helena Reenstierna, gift von Schnell, i sin dagbok den 24 februari 1824.
Årstafrun, som hon brukar kallas, skrev sin berömda dagbok mellan 1793 och 1839. Den ger en unik inblick i tidens vardagsliv på Årsta gård i södra Stockholm, där familjen bodde med trädgårdsmästare, tre drängar och tre pigor, och så småningom också en husjungfru/sällskapsdam, Mamsell. Familjen hade det jämförelsevis gott ställt, men saknade förmögenhet och var beroende av sitt lantbruk och sin tobaksodling.
Märta Helena Reenstierna nämner och beskriver ofta gåvor i dagboken, både sådana hon får och sådana hon ger. Det märks att där fortfarande rådde en form av gåvoekonomi, där tjänster kunde betalas med en present, men där det också var viktigt att ge en present till den som kunde tänkas komma att hjälpa en i framtiden. Den 14 december 1793 berättar Årstafrun till exempel:
"Lördag skänkte jag till Ladugårds Stina för det hon ansar Fölungarne en på Ljusblått Sidensarge med Guld och röda Pailletter broderad bindmössa, som kostade mig 27 Dr Kopparmynt."
Ringen ropades i går in av Nordiska museet på Uppsala auktionskammare för utropspriset 80 000 kr.
Många har aktivt visat en önskan att Nordiska museet skulle förvärva ringen och skänkt stora och små summor till den insamling som drogs igång för några veckor sedan.
Så snart köpet är avslutat kommer Årstafruns ring att exponeras på museet, samtidigt som museet med ett anslag kommer att tacka alla som gjorde det möjligt för museet att förvärva ringen.
Ringen är sluten.
Good post!I was very pleased to find this site.I wanted to thank you for this great read!Waiting for next post!
